colourfulchild

fyfan vad jag hatar mig själv! jag är så värdelös, ful, patetisk och sämst på alla sätt!
jag är omringad av vackra och söta människor och det får mig att känna mig så äcklig!
jag mår så jävla dåligt över mig själv och allt annat som händer i mitt patetiska liv!
jag avvisar någon så fort dom kommer för nära inpå mig. fyfan vilken dålig människa jag är!
jag är så känslig. jag gråter för ingenting. jag gråter tills jag får svårt att andas!
jag får sån ångest ibland, vissa saker som kanske har hänt för flera år sen!
det är då tårarna kommer, rinner ner för kinderna. och sen får jag svårt att andas, hyperventilerar!
det är så mycket som tynger ner mitt hjärta, och jag vet inte vad jag ska göra!
jag kan inte prata med någon för jag vet inte hur jag ska sätta ord på mina känslor och tankar.
det enda sättet för mig att få ut det är att skriva av mig eller sitta ensam och gråta!
jag tror inte ens det är någon av mina vänner som har sett mig gråta nån gång.
jo, Jessica. en gång. och det var inte hysteriskt gråtande, mest bara snyftande...
hon kommer nog säkert inte ens ihåg det, och det spelar ingen roll för det är inget speciellt.
ah faan! jävla äckliga patetiska människa! värdelösa lilla obetydliga äckel! hata!
jag är den totala motsatsen av hur jag skulle vilja va! smal, söt och bra på saker vill jag va!

du är så äcklig! jag hatar dig!
fula spegelbild! försvinn!